Den värsta natten i mitt liv.

Den var igår. För i morse klockan tre fick Tenor somna in efter att vi kämpat hela natten med kolik.
Vi var mitt i förrätten på Halsön för att fira Jessika och Mattias bröllop när Johan från stallet ringde och sa att Tenor stod på tre ben i hagen, så det var bara att hoppa i båten och i ilfart köra till stallet med veterinären på telefon. När jag var där igår förmiddags så var han hur glad och pigg som helst och knatade runt i hagen precis som vanligt, så vad som hänt vet vi inte.
Dessvärre drabbades han även av kraftig kolik under kvällen och efter att ha kämpat och gjort allt vi bara kunde så tog jag till sist beslutet att det var dags att ta farväl och låta honom somna in.

Det här har varit den värsta natten i hela mitt liv. Att se mitt lillhjärta ha så ont och till sist behöva inse att vi inte kunde hjälpa honom mer, det känns bara så otroligt overkligt och jag tror att jag fortfarande är alldeles för chockad för att förstå vad som faktiskt har hänt. Här sitter jag med en sko och en tofs från hans svans i handen och ögonlock svullna av alla tårar.
Han klarade av en operation för tio veckor sedan och igångsättningen gick ju så himla bra och så ska det sluta så här. Det är inte rättvist! Han var alldeles för fin och värd så mycket mer, min älskade lille prins.

Oändligt stort tack till min underbara man, Johan och Kristina, Anci och Adde samt veterinären, ni är de mest underbara människorna!