Nej.
Jag förstår mig inte på tvåbeningar av det motsatta könet. Inte alls idag.
Lika bra är kanske det, nu kan jag koncentrera mig på min fyrbening.
Hur lär man sig att slappna av?
För det är något som jag verkligen måste träna på. Nu har jag ju fem veckor på mig att öva på att bara andas, ta hand mig själv och göra roliga saker.
Något riktigt roligt som jag tänker ägna mycket av min tid till är att vara med Evita. Karro höll lektion för oss idag (tusen tack gumman!) och det kändes så himla bra. Hon var så lyhörd och gjorde allt jag bad om. Det sitter nog mest i min ridning hur långt vi ska ta oss! Och den ska jag slipa på, haha.
Det känns så underbart att jag köpt henne. Vi passar så himla bra ihop, både på backen och i ridningen. Hon har på två veckor gått från att försöka gå över mig och testa mig hela tiden, till att vara en liten lammunge som nog helst skulle krypa upp i knät och mysa om hon kunde. Nu står hon stilla när jag binder upp henne, hon kommer till mig i hagen när jag ropar och jag har hittills inte sett en enda sur min från denna underbara tjej. Märks det att jag är helt nerkärad? 
Jag stör mig…
Varför blir jag så himla fjantig och fnittrig och nervös som fan när jag hänger med nån som jag faktistk gillar?
Kontrakt.
Idag har jag skrivit på kontrakt för stallplats i Boden. Det känns bra. Skitbra faktiskt. Det jag vill med mitt hästägande, förutom att det är det mysigaste och roligaste jag vet att ha häst, är att träna och så småningom tävla. Nu kommer vi att ha 10 minuters skrittväg till två varmbonade ridhus, en dressyrbana och en stor hoppbana. Och sjukt många och långa, plogade ridvägar. Och en supertrevlig stallägare som verkar dela de flesta av mina åsikter inom hästhantering. Det känns bra i magen!
Dessutom ska jag ha gulan som min igen. Och nu är det bara fem arbetsdagar kvar till semestern. Sen väntar en vecka Falsterbo och Malmö och lite annat smått och gott. Det ska bli så sjukt roligt! Har redan gjort en enormt lång shoppinglista. Vet inte hur jag ska få med mig allt hem bara
Stallplats.
Slängde in en annons om att jag söker stallplats efter betet. Känns lite smånervöst att leta nytt stall, man kan ju aldrig veta om man trivs. Men stall ska hästen stå i och nu har jag fått en massa svar. Dessvärre finns det inte ett enda stall i Luleå som jag tycker uppfyller alla mina krav. Däremot verkar de bra stallet gömma sig i Boden! Är det verkligen så illa att jag ska behöva börja pendla till världens ände för att vara nöjd med mitt hästeri? Och kommer jag att vara nöjd, många mil till trots? *grubbel, grubbel, grubbel*
Jag känner mig fortfarande alldeles tom när jag tänker på jobbet. Kära Midgårdsvägen. Det verkar lösa sig med jobb i alla fall, det är skönt. Två veckor till semestern idag, nedräkning!
Karro red på stumpan lite idag och det är så roligt att se sin häst under ryttare! Hon kan ju faktiskt röra sig, jag är lite impad. Snart kanske jag får på en sadel på tunnan, hihi.
Och så till sist; vad tusan ska jag köpa för bil? Hade siktat in mig på en BMW 318 touring, men jag blir utbuad från alla håll och kanter ”BMW är bara rackel” osv. Suck! Jag som gillar BMW, men inte är jag ju nån större stjärna på att meka.
Jag vill ju ha en mellanklassbil, helst en kombi, som dessutom ska vara lite snygg, gärna med dragkrok och få dra en häst. Är det nån som tycker att jag kanske ställer lite för höga krav på det mesta jag tar mig för? Haha.
Wake-up call!
Välkommen till dagens verklighet…
Detta var alltså mitt tidigare så fina, nyrenoverade och otroligt trivsamma jobb. Nu har allt ställts på ända. Vi vet ingenting. KAOS!
Utan bil…snyft.
Igår kväll la jag in en annons om min kära truck på blocket. 12 timmar senare ringer hennes nu nya ägare och ber om att få komma och titta på henne. Och nu, mindre än en dygn senare sitter jag här med nyckelringen i handen och inget bilägande på mitt samvete. Det känns lite jobbigt, Li-bil=va? Det stämmer inte riktigt, och så klart ska jag ju köpa mig en ny.
Jag har helt enkelt tagit ett till kliv in i vuxenvärlden. Dags att köpa kombi igen. Och någon som kanske drar lite mindre bensin, nu när jag hellre lägger pengarna på Evita.
Nu är prinsessan min!
I torsdags åkte en nervös Li med sällskap till Rosvik för besiktning av Evita. Tog transporten på släp i förhoppning om att hon skulle få följa med hem. Och det fick hon! Anmärkning på gallor i bakbenen, men det var ingen som jag inte visste om, och jag försöker att inte oroa mig. Trots att jag vet att det är en liten chansning att ta hem en häst som inte är igångsatt, så är jag otroligt glad. Vi kan verkligen snacka om kärlek vid första ögonkastet!
Nu är det bantning och igångsättning som gäller för prinsessan. Hon är så fläskig att det inte ens går att lägga en sadel på henne. Tur att hon har världens mjukaste gångarter, för jag är verkligen ingen stjärna på att rida barbacka. Idag blir försök ett, sen får vi se hur jag ska lösa motionen. Tömkörning och långa skritturer är planen. Jag vill inte gå för fort fram.
Tusen tack till Frida och Carolina för att ni höll min hand, och för all hjälp! 
Jag tror jag är kär…nu igen ;)
Se så fin hon är, nu förstår ni va?
Nu håller jag tummarna för att hon går igenom besiktningen. Fan vad nervös jag är inför den, usch. Men tänk om det faktiskt går bra, då kanske jag blir med häst igen, alldeles snart, hihi.
Underbart!
Än en gång slår han huvudet på spiken:
http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/index.htm
Nu ska jag åka och provrida en häst. HJÄLP!
