Medryttardag.

Jag har lite svårt att smälta chockhöjningen av ridhuskortet, så därför fick Caisa rida på hemmaplan idag, medan jag stod och instruerade. Det är intressant att stå på backen ibland, man lär sig verkligen att se vad som är rätt och vad som är fel. Och det går framåt för Caisa och Evita, så nåt måste dom lära sig av mig också.

Jag måste börja öva på dressyrprogrammen snart, det är bara tre och en halv vecka kvar. Hjälp! Tänkte anmäla mig till LC:2 och LB:1, sen får vi se om jag rider båda. Nog för att Evita för det mesta är en liten ängel att ha med sig på träning, så vet jag ju inte hur hon reagerar på att åka på tävling, då även jag kommer att vara nervös som en hel hönsgård.

Jag behöver faktiskt hjälp av nån som står på backen när jag rider och hjälper mig att komma ihåg programmet, när jag ska träna. Sugen? Moa, jag behöver dig!

Imorgon ska jag i alla fall åka till Jonas Skomakare i Boden och lämna in mina fina stövlar för lite utlästning. Hoppas att det räcker med det och att jag inte behöver göra större ingrepp i dom.

Städa!

Jag har rensat lite bland mina länkar under ”Jag läser…”. Insåg att jag varje dag i tre månaders tid klickat på några av länkarna som faktiskt aldrig uppdateras. Det är för tråkigt! Jag vill läsa bloggar där det händer nåt, även om det är mina vänner som har dom. Så kom igen, skriiiiiiv lite mer vet ja! ;)

Sysselsättning.

Vad leds man blir när datorn säger god natt innan man hunnit spara, morr!

Kvällen har i alla fall, som de flesta andra kvällar, tillbringats i stallet. Snuttan skötte sig rätt bra på banan idag, lite väl pigg efter helgens vila pga slutvaccingering i fredags, men vi utnyttjade energin till några fina försök till travökningar. Så jäkla trist att jag behövt grundvaccinera om henne bara för att dom slarvat med det tidigare, men nu är det i alla fall gjort!

Fick en tråkig nyhet av Krickan – Wallöfs ska höja ridhuskortet från 550:-/halvår till 1200:-/halvår, vilket är helt jäkla ofattbart och jag hoppas att hon hörde fel, men det tror jag tyvärr inte.

Så jag avslutade kvällen med att försöka skotta fram mitt släp lite. Helt lönlöst med tanke på hur snön vräkte ned, men ändå:

Att fortsätta.

Här om veckan pratade jag och pappa om vikt, mat och motion. Vi har, som bekant, ett viktprojekt tillsammans med mamma, och mitt mål är
-10 kg den 4:e juli. Han föreslog att jag kunde promenera till och från jobbet, vilket är en alldeles genial idé, men som jag hela tiden viftat bort med att det tar för mycket tid, jag måste ju skynda mig till stallet. När jag började ifrågasätta mig själv, så har jag ju ingenting annat vettigt att göra av den där halvtimmen som det på sin höjd kan ta. Varken före eller efter jobbet. Evita dör knappast av att vänta på mig! Och jag skulle av bara farten göra av med flera hundra kalorier gratis.

Min våg har nämligen fastnat då jag ätit alldeles för onyttigt på senaste. Vardagsmaten går hur bra som helst, men inte resten…

Hööks.

Jag tänkte lägga in en liten beställning, är det någon som behöver något därifrån?

Eller är sugen på dessa? Storlek 4½.

Sol!

Det här gjorde min helg:

Fin dag…

Eller så har jag legat inne större delen av den. Hade planerat att åka till Sus och laga middag och mysa, men vad gjorde jag istället? Körde Gustavsberg och låg i sängen och skakade. Jag undrar starkt idag om det verkligen är värt det? Jag vill göra upp en regel: Att när man haft värsta superroliga kvällen, då kan man få vara bakis. Men när det som igår floppade på krogen, kan man inte få klara sig lite bättre då?

Jag har lyckats få i mig två skivor Falu Rågrut idag så nu är det verkligen hög tid att gå utanför dörren och ta tag i eländet. Jaja, jag kan ju knappast ha gått upp ett endaste gram idag i alla fall! Blä.

Nu är jag precis likadan som alla andra!

Eller inte riktigt kanske, men idag gjorde jag hål i öronen! Gick in på Smycka för att kolla vad det skulle kosta och få lite info och dom frågar om jag vill göra det på en gång. Iiih, hjärtat började hoppa lite, men Anki och Emma hejjade på. Så jag bestämmer mig för att göra det på en gång. Eftersom att jag läst att det är bäst att ta plastörhängen när man väl gör hålen, för att senare byta till titansmycket (för att minimera nickelallergirisken), så valde jag mellan sånna där små töntiga pluppar i olika färger. Gick på neutralt och tog utan färg men sånna som är lite blingbling i alla fall. Det gjorde inte alls särskilt ont och jag kan inte påstå att det gör  särkilt ont nu efteråt heller.

Och jag känner mig fin! Det fanns massor med titansmycket att välja på och jag längtar till alla läkningsveckorna gått så att jag får byta till fina pärlörhängen. Tänka att en sån liten grej kan göra så stor skillnad, glad!

Tur i spel?

Och otur i kärlek, eller hur var det nu den ramsan gick…?

Nå väl, kvällen har spenderats ute på Hertsön hos Anki med familj. Gullegumman Julia underhöll innan det blev läggdags, sen åt vi middag med Robert och Marcus. Efteråt blev jag lite för ivrig i kvällens första pokeromgång och fick bli dealer istället. Tog lite revanch i round två och avslutade med att krossa allt motstånd i Plump. My kind of mindgame!

Medan vi roade oss hann det snöa ca 1 dm snö, helt otroligt! Ingen kan klaga på att vi haft sthlms-vinter i år i alla fall!

Imorgon väntar ytterligare en sväng på stan, för att kanske hitta den väska jag söker. Tiden räckte inte till sist. Outfit till schlagerpremiären är redan planerad. Det blir gråa kostymbyxor, svart skjorta och ”fuxfärgade” (vad heter den färgen egentligen?) stövlar, lagom butch till en utekväll på Make Out.

Fegis!!!

När jag i höstas började söka efter ett nytt jobb så lovade jag mig själv, att den dagen jag fick ett nytt jobb, så skulle jag ge mig själv en present. Nu har jag ju ett nytt underbart jobb och det jag ska få av mig själv är att jag ska göra hål i öronen! Jag är nog en av de få som aldrig gjorde det när man var liten, utan jag har endast haft ett hål ”högt upp” på örat, vet inte vad det kan heta, men aldrig i örsnibbarna. Så nu är det dags, men hur går man egentligen tillväga? Ska man helst pierca det hos en piercingstudio eller var vänder man sig?

Det ska erkännas att jag är lite nervös. Huvva. Märkligt att jag är rädd för lite smärta, efter en tungpiercing och tre tatueringar. Jag borde istället tänka på alla fina örhängen jag kommer att kunna ha, det är ju en helt ny värld som öppnar sig, haha!