Vägskäl.

Hur går man vidare efter att ens fina lillhjärta ryckts ifrån en så plötsligt? Pratar om det i all oändlighet? Köper en ny häst? Slutar med hästar? Lever på ”som vanligt”? Kastar sig in i något helt nytt? Alla har vi olika sätt att hantera sorg på och inget är fel.
De senaste två dagarna har jag fått höra typ ”visst är det du som hade hästen som dog?” på krogen av en bekants bekant. Det är kanske inte riktigt stället jag vill bryta ihop och prata om min älskade häst som dog, med folk jag inte känner. Och ”jaha, hur känns det att vara utan häst nu då?” av en släkting till min man. Ja, förjävligt, vad tänkte du? Som att jag på något vis hade valt det. Eller haft ett val.

Jag har inget annat val än att leva på som vanligt. Min sista semestervecka gick åt till att stirra in i väggen, gråta och andas. Jag åkte från min fina väns bröllop för att se min häst kämpa för sitt liv och dö. Efter det har jag undvikit att hamna på ställen där jag skulle träffa någon jag kände, just för att inte kunna värja mig från frågor som ovan.
Jag vill dock säga att jag är så fantastiskt rörd över alla underbart fina kommentarer på Facebook, bloggen, Instagram, mail och sms som jag fått. Och alla ni underbara vänner som ringt och ringt och ringt fast jag knappt svarat. Det värmer någon så enormt att veta att ni alla finns där! ♥

Så vad händer nu då? Förra veckan så skrev jag om att jag ville ha en ny häst och det är så klart det jag allra helst vill, helst igår, men efter att ha ätit, sovit och andats Hästnet och diskuterat med nära och kära i två veckor så har jag kommit fram till att jag ska ta det lite lugnt. Inte bara hetsa in i ett nytt hästköp det första jag gör. Jag har ändå räknat med att det kommer att ta flera månader att hitta rätt häst då jag har lite för lite pengar för att kunna möta mina önskemål utan att behöva kompromissa för mycket. Dessutom behöver jag bygga upp min sargade buffert igen och så har jag börjat med mina framtidsplaner som också kommer att äta upp en hel del pengar. Tänk om man ändå var gjord av dom… Fy tusan vad det är tråkigt att vara smart och förnuftig.
Men jag har sådan sjuk häst- och ridabstinens! Jag och mina två hästlösa vänner M och S har faktiskt planerat att börja rida på ridskola i höst och jag kommer som förut att tacka ja till att rida det mesta i hästväg, så om nån behöver hästledigt lite då och då eller nåt så finns jag här. Jag är även en jäkel på att mocka minutiöst noga, tömköra eller bara pyssla. Så se hit alla hästägare när ni har för mycket att göra eller när det regnar eller ni bara vill vara lite lediga!

Annonser

2 thoughts on “Vägskäl.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s