Fan vad det är jobbigt att vara feminist.

Ju längre jag kommer in i mitt feministiska uppvaknande, desto jobbigare blir mitt liv. Jag kan inte längre bara blunda för alla orättvisor, all sexism och att jag som kvinna är mindre värd än du som man. Allt jag ser och allt jag upplever gör mig arg och att vara arg som kvinna är något fult. Då är jag jobbig som ifrågasätter eller säger emot eftersom att jag gör det på fel sätt. Jag måste ju tänka på att jag inte bara kan hoppa på folk hur som helst, utan jag måste ju tänka på att lägga fram mina åsikter på ett mjukt sätt, annars kommer ingen att lyssna på mig utan mest bara tycka att jag är den där jobbiga arga feministkvinnan som säkert snart har fräst färdigt. Och det gör mig så jävla trött. Och ledsen. Och förbannad.
Att vara feminist är att vara för jämställdhet. Punkt. Ja, jag har enormt svårt att förstå att inte alla människor är för jämställdhet. Ja, jag har lite svårt att inte lägga mig i när något säger sexistiska saker (eller rasistiska för den delen…) och ja, jag tycker rätt ofta att en del människor är dumma i huvudet nåt djävulskt. Att tycka att människor är korkade, oupplysta, rasister eller sexister får man inte göra. Och ibland råkar/gör jag det.

Att bli tillsagd att jag är jobbig och att jag måste tona mer min kritik och mitt sätt att prata om jämställdhet och att jag måste sluta vara så arg, vet ni vad det gör med mig? Det får mig att känna mig liten, dålig, dum, betydelselös och mest bara onödig och i vägen. Vem tror jag att jag är när jag kommer här med mitt jobbiga prat om jämställdhet, ifrågasättande av att vi inte lever i en värld som är för alla, blir arg på folk som säger rasistiska saker eller drar kvinnoförnedrande eller sexistisk skämt. Skäms på mig, jag som kvinna borde väl om nån veta min plats!

Och vet ni vad? Jag är arg. Men det betyder inte att jag alltid kommer att hoppa på dig eller att jag alltid ens orkar ta en diskussion om du säger något sexistiskt/kränkande/korkat till mig. De allra flesta gånger kommer jag att bli ledsen och ibland rädd och hellre gå därifrån. Särskilt om du är en man.

Det jag egentligen ville säga idag är att jag hoppas att alla går till vallokalerna och röstar i EU-valet senast imorgon. Och om ni, som jag, kommer att lägga er röst på Feministiskt Initiativ så blir jag och alla Fiare med mig jätteglada!

20140524-110555.jpg

Annonser

4 thoughts on “Fan vad det är jobbigt att vara feminist.

  1. Fint!!

    Avslutade facebook pga all skit där. Orlar inte läsa alla idioters (ja, starkt ord, men sant) himla statusuppdateringar. Jag måste tro på en förändring då jag gjort det själviska valet att skaffa barn. Jag måste tro på en bättre mer jämställd och feministisk värld. Min dotter ska ha samma förutsättningar att bli sitt jag även fast hon har en snippa.

    Jag började diskutera emot. Tappade folk längs vägen. Och i ärlighetens namn. FAN vad skönt. Fattar inte heller hur en inte kan vara feminist. Vad är det liksom tänkt att en kallas då? Och vad står en sådan människa för?

    Jag hoppas Fi kommer in med råge. Någon måste röra om i den manliga främlingsfientliga grytan.

  2. Känner igen mig så mycket i det du skriver! Varför får man inte vara arg?! Och varför ska man ta hänsyn till förtryckare! Nä på dom bara!! Som Grynet skulle sagt; ”Ta ingen skit!” 🙂

  3. Var besvärlig. Ta plats. Höj din röst och backa inte. Vi håller varandras händer när det blir läskigt. // Karins Konstgrepp.

    Glöm inte att du inte är ensam. Vi är många, och vi blir stadigt ännu fler.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s