Att frakta rumpan…

Både min och Evitas. Pratade massor med mamsen om gårddrömmar och hästlivet idag. Gården är nog tyvärr precis utom räckhåll i dagsläget. Bättre att vara realistisk än att sväva iväg bland molnen för att sedan krascha. Tråkigt men sant.

Detta fick mig osökt att tänka på att det är sjukt tråkigt/svårt/omöjligt att rida denna ”årstid” på grund av mörker/ösregn/-20/blixthalka osv i all oändlighet. Ett ridhus skulle ju underlätta men något sådant finns inte på gården i dagsläget. Därför behöver jag en egen transport så att jag kan åka till ett ridhus och rida, gärna ofta, några gånger i veckan! Evita håller just nu på att explodera av överskottsnergi och tänk då att få åka och rasta av henne och även kunna träna ordentligt året om istället. Låter som en bra plan va? Vi har ju tränat en dag i veckan för Krickan i Björsbyn och hon har varit underbart snäll som lånat ut sin transport! Men jag är väl som de flesta andra och vill ha eget och i detta fall en egen transport. Det är dessutom inte optimalt att dra två hästar med min bil och dessutom olagligt för mig att köra så. Skulle jag ha en egen transport så skulle Caisa kunna få hoppträna Evita och det skulle också vara jätteroligt. Och om tre veckor jobbar jag ju normala kontorstider…tänk!

Jag har såklart redan stenkoll på vad för sorts transport jag vill ha. Men det är skillnad på vill och kan. Dock har jag räknat lite och kommit fram till att jag faktiskt skulle kunna köpa mig en hyfsad transport. Nytt körkort skulle dock underlätta när det gäller vikten, men det får bli en senare fråga.

Jag tror faktiskt att det är dags att börja leta! Och att jag får nöja mig med att köra en häst så länge. Jag har ju trots allt bara en, haha.

De senaste dagarna…

Sus blev faktiskt glad över sin födelsedagspresent (jag visste det, jag är bäst, hihi!) och jag käkade lite pizza, supergod ischoklad och så fick jag denna söta:

Igår hände det massor. Jag började dagen med att klippa av mig allt hår! Nåja, nästan, men mer än hälften är borta. Det blev kanske lite kortare än jag tänkt mig, men jag älskar det. Fick blandade kommentarer; några tyckte att det var skitcoolt, andra undrade varför jag klippt av mig håret?…hmm, tack då.

Sedan hovslagare och Karin berömde mig för att Evita trots allt har blivit så otroligt mycket bättre att handskas med. Jag som har i färskt minne att hon här om dagen pangade iväg hela skottkärran, men Karin påminde mig om hur hon var när hon kom. Hon har rätt. Jag har gjort ett bra jobb *klappar på huvudet*.

Däremellan hann jag med en lunch med tjejorna på stan, köpte klart alla klapparna och en viss födelsedagspresent. Dagen avslutades med hämtmat hos Anki, tänk att man kan få kinamat hemkört på Hertsön, jag är avundsjuk! Billigt dessutom. Medan Lina färgade Ankis hår så passade jag på att slå in alla klappar.

Jag har nog världens bästa kamera i min mobil, fantastiskt.

Jag kan även erkänna att jag är lagom trött på jobbet. Det är bara två veckor kvar som heltidare på Max nu, men det känns som en evighet. Så jag bytte bort ett till pass innan jul och är nu ledig i fem dagar. Sååå skönt! Massor av tid ska ägnas på att hänga gäng med Moa som är hemma på snabbvisit innan hon drar ut i vida världen. Och lite annat.

”Öka dina chanser att bli gravid”

Det stod att läsa i min inkorg idag….what the fuck? Jag kan väl tala om att det inte nån som helst risk för graviditet just nu. Så att lyfta lillfingret skulle nog räknas som att öka chansen, haha.

Det händer mycket just nu, jag hinner inte ens tvätta eller städa eller göra nåt vettigt. Nåja, jag kanske hellre bloggar lite istället, men ändå, tiden räcker inte riktigt till för tillfället. Det är jobb på Max, stallet, umgås, planera för nya jobbet inklusive upplärning (nervöst!). Dom lediga dagarna går att räkna på en hand och dom kommer nog snabbt att bli upplanerade.

Imorgon fyller kära Sus 25+ och jag har kommit på en toppenbra present! Till hennes förtret, för hon avskyr att köpa presenter och önskar sig därför ingenting. Det skiter jag dock högaktningsfullt i! Hihi.

2010 (igen)!

Jag upprepar mig, men det känns ju som att det kommer att bli ett sånt bra år! Jag tänkte starta året med att börja på mitt nya jobb som receptionist/administrativt ansvarig på Luleå Kiropraktorklinik. Det känns otroligt spännande. Nu har jag alltså tre veckor kvar som heltidsassistent på Max. Jag tänkte inte släppa Max helt, utan jobba kvar lite extra. Hur mycket får stå i förhållande till hur pengakåt jag är. Dock längtar jag bara efter att Midgårds ska öppna igen, det är ju mitt andra hem!

Det ska bli så skönt att få ett lite lugnare jobb. För även om jag också på mitt nya jobb kommer att ha många bollar i luften och lite mer ansvar, så tror jag inte direkt att stressfaktorn kommer upp i samma nivå som under en lunchrusning. Det kommer hur som helst inte att göra lika ont i kroppen!

Jag kommer även att få lägga om mina vanor en hel del. Jag tjatar alltid om att jag hade så bra vanor sist jag hade ett dagjobb, så vi får väl se om jag lever upp till det den här gången. Frukost, lunch, middag, någon?

Så nu vet ni alla var ni ska komma in och säga hej till mig istället för på Max.

Respekt.

Det är något jag anser att man förtjänar – inte får. Och just nu är det framför allt en person i min omgivning som tappat den. Från mig alltså. Och det känns tråkigt. Jag kan inte kalla denne för min vän men personen finns i min närhet. Tråkigt.

Jag överlevde – och ramlade inte!

Nyss hemkommen från kvällens modevisning på Kulturens Hus. Det gick hur bra som helst och alla är hemskt nöjda och glada och publiken verkade älska det!

Dock är jag så himla trött. Kläderna fick ramla av mig på väg in till toaletten. Av med den sladdlösa bh:n. Börja borsta ur det gigantiska håret och jag låter nog sminket sitta kvar tills imorgon. Recycle kallas det väl?

Mió gjorde coolaste frisyren och sminkade mig så sjukt snyggt. Tror aldrig jag sett så ball ut, hihi! Äkta catwalk!

Snyggt matchad med fula vardagskläder, haha!

Jag känner sympati med alla som har afrohår…eller vad tror ni om volymen efteråt?

Fler bilder kommer, men jag väntar på de som kommer från proffsfotograf.

Dagen D.

Nu ska jag alldeles strax åka till Sax och Maskin för att få min uppsättning och smink gjorda. Det ska bli så spännande! Sen är det premiärvisning ikväll. Shit, jag är nervös! Jag har ju aldrig gått modevisning förr…

I’m out…

Ja, nu är det officiellt att jag ska byta inriktning. Det känns BRA!

Karro peppade upp mina husdrömmar, som det börjat växa mossa på, idag. Fy bubblan vad jag vill!

Wiii!

Nu har dom släppt tävlingsterminen för 2010! Kanske vågar man planera in något.

Sits.

Struttade runt lite på banan idag trots halka och knöligt underlag. Det som slog mig var dock att jag börjar känna att min sits är bättre nu. Jag kommer (för det mesta) ner på rumpan nuförtiden, jag ser inte ut att ramla baklänges och tårna pekar inte rakt ut och nedåt utan jag har lyckats hitta den där vridningen i höften som man vill ha. Självklart studsar jag som en jäkla hösäck emellanåt när Evita trilskas men för det mesta känns det bra. Alla ridlektioner har hjälpt otroligt mycket. Första gångerna var jag tvungen att ta pauser för att skaka om händerna då Evita verkligen hängde sig och jag satt med allt i handen. Krickans ”sitt emot istället” funkar faktiskt! Så nu längtar vi efter snön och lite galoppjobb för att bygga styrka hos fröken. Och mig, haha.

Kom på att jag skulle önska mig ett nytt dressyrspö av lillebror men jag hittar ta mig tusan inget vettigt! Det jag har är ett fult billigt ett som Evita trampade sönder första veckan, så det är så där snyggt avskavt, suck. Jag vill dessutom ha ett som är långt, gärna 120 cm (130 cm?) och med riktigt smalt handtag! Jag får så lätt ont i händerna. Det närmaste jag kommer mitt önskemål är det här. Det är ju visserligen väldigt billigt, men jag är osäker på hur smalt det verkligen är. Någon som har något bra tips?

Sitter även och funderar på ridstövlar, detta eviga gissel. Det blev inga dyra Cavallo-stövlar som jag önskat, då jag inte vågar måttbeställa pga tidigare dåliga erfarenheter. Så just nu har jag mina fashionabla Graninge som håller på att ramla i tusen bitar. Så nu funderar jag på om man kan ha ett par med snörning? Jag tycker egentligen inte att det är så värst snyggt, men eftersom att jag har ganska höga vrister och fötter så undrar jag om det inte skulle passa mig bäst? Som den inbitna dressyrryttare jag är (haha) så ska det ju helst se ut så här men det jag tror passar mig bäst är det här. Vad säger ni?